Magellan RoadMate 760 Manual - Swedish - Page 11
Om satellitnavigering, Hur satellitnavigering fungerar, Siktlinje
UPC - 763357111163
View all Magellan RoadMate 760 manuals
Add to My Manuals
Save this manual to your list of manuals |
Page 11 highlights
Information Information Om satellitnavigering Global satellitnavigering är en spännande teknik som ger ökad produktivitet och noggrannhet hos ett stort antal industrier. Den bidrar även till säkrare och roligare navigering. Dessutom kan den användas under utövandet av ett stort antal sporter och fritidsaktiviteter. Ett satellitsystem för global navigering (GNSS) är ett nätverk av satelliter som utsänder högfrekventa radiosignaler som innehåller uppgifter om tid och avstånd. Dessa signaler kan sedan fångas upp av en mottagare, vilket gör att användare kan fastslå sina exakta positioner var som helst på jorden. Det finns för närvarande två satellitsystem för global navigering i bruk: det amerikanska systemet Global Positioning System (GPS), och det ryska systemet GLObal NAvigation System (GLONASS). Dessa system uppgraderas ständigt för att möta de allt högre kraven på noggrannhet och driftsäkerhet. Ett tredje GNSS håller på att utvecklas i Europa för att, i synnerhet, tillhandahålla en högre grad av stabilitet och driftsäkerhet. Det kallas GALILEO efter den italienska astronomen som levde under det tidiga 1600-talet. Detta system behövs för att garantera säkerheten för människoliv vid transport via luft, land och hav utan användning av andra navigationssystem. Satellitnätverken GPS och GLONASS utvecklas kontinuerligt för att åstadkomma maximal prestanda. Samtidigt har satellitbaserade förstärkningssystem (SBAS) etablerats för att tillhandahålla ökad noggrannhet. SBAS ger differentiella signaljusteringar för GPS- och GLONASS-sändningar med hjälp av markstationer och geostationära satelliter i särskilda regioner. Vi befinner oss nu i GNSS-1, det första steget mot att uppnå den efterfrågade stabiliteten för noggrann satellitnavigering. GNSS-2 kräver att fler satelliter skickas ut i omloppsbana kring jorden, och även att de befintliga satellitsystemen uppgraderas fullständigt. Den här andra fasen är redan på god väg. GALILEO, som förväntas sättas i bruk år 2008, utvecklas för att möta kraven hos GNSS-2 för snabb och pålitlig, garanterat noggrann positionering. Hur satellitnavigering fungerar Satelliter för global navigering sänder kontinuerligt ut information om tid och avstånd medan de kretsar kring Jorden i en precis gruppering. Satellitmottagare för navigationsbruk använder denna information för att genom triangulering beräkna exakt var den är. Varje punkt på Jorden definieras av två uppsättningar siffror, även kallade koordinater. Dessa koordinater representerar den exakta punkten där en horisontell linje, som brukar kallas breddgrad eller latitud, korsar en vertikal linje, som kallas längdgrad eller longitud. Mottagaren tar fasta på minst tre satelliter och använder den mottagna informationen för att bestämma mottagarens koordinater. Genom att jämföra tidpunkten då signalerna sändes ut från satelliterna och tidpunkten då de togs emot beräknar mottagaren vilket avstånd den har till var och en av satelliterna. När avståndet mellan mottagaren och tre eller fler satelliter är kända visar sig även mottagarens position på Jordens yta. Med hjälp av dessa uppmätta avstånd kan mottagaren även beräkna hastighet, bäring, restid, avstånd till målet, höjd, o.s.v. Enheten för satellitnavigering kan visa sin position som longitud/latitud, Universal Transverse Mercator (UTM), Military Grid (MG), eller helt enkelt som en punkt på en elektronisk karta. De flesta mottagare från Thales Navigation tillhandahåller omfattande kartografisk data, vilket gör satellitnavigering till ett enkelt redskap för att få mer ut av dina fritidsaktiviteter och ditt yrkesliv. Siktlinje Mottagare för satellitnavigering fungerar genom en rak siktlinje med satelliter för global positionering. Detta innebär att det måste vara fri "sikt" mellan en mottagare och minst tre satelliter för att längd- och breddgraden ska kunna beräknas. En fjärde satellit måste också vara i siktlinjen för att möjliggöra höjdberäkning. I genomsnitt är åtta satelliter kontinuerligt i siktlinjen för varje position på Jorden. Ju fler satelliter som är i siktlinjen, desto mer exakt blir positioneringen. Navigationssatelliternas radiosignaler passerar genom moln, glas, plast och övriga lätta material. Däremot fungerar inte satellitmottagare under markytan eller inomhus. 1